I många svenska grundskolor sitter barn från alla möjliga delar av världen bredvid varandra. De bygger vänskaper, lär sig svenska tillsammans, bråkar om småsaker, skrattar på rasterna och delar med sig av både matsäck och drömmar. När politiker sedan börjar tala om “återvandring” och ekonomiska bidrag som ska få vissa familjer att flytta tillbaka till sina ursprungsländer landar det inte bara i samhällsdebatten. Det landar i klassrummen. I barnens världar.

För barn som har rötter i andra länder kan förslaget om återvandringsbidrag väcka oro. Många förstår mer än vuxna ibland tror. De hör sina föräldrar prata vid köksbordet, de ser rubriker på mobiler och de märker stämningar i samhället.

Skolan är en av de platser där många barn bygger sin identitet. När politik skapar oro i den miljön kan det påverka både studiero och självkänsla. Barn har rätt till trygghet, stabilitet och en känsla av att de hör hemma där de växer upp.

Lärare och skolpersonal hamnar samtidigt i en svår situation. De förväntas möta barns oro, svara på frågor om framtiden och upprätthålla studiero, trots att de själva saknar möjlighet att påverka de politiska besluten. Ur ett barnperspektiv är det problematiskt när skolan tvingas hantera konsekvenserna av beslut som inte tar tillräcklig hänsyn till barns bästa.

Barnkonventionen, som är svensk lag, slår fast att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet och att barn har rätt till utbildning, trygghet och utveckling. Ett förslag om återvandring behöver därför analyseras inte bara utifrån migration och ekonomi, utan också utifrån hur barns rättigheter påverkas i praktiken.

Ur ett barnperspektiv är politiska förslag aldrig abstrakta. De är personliga. Vi Socialdemokrater vill bygga ett tryggt och solidariskt Varberg för våra barn. Därför säger vi nej till ett möte med samordnaren för återvandring.

Jenny Bolgert (S), vice ordförande i förskole- och grundskolenämnden