När Sven Andersson (M) svarar på debatten om Ljuspunkten framställs frågan som en teknisk fråga om reglementen, lokalförsörjningsprocesser och budgetbuffertar. Men den bilden riskerar att dölja den verkliga kärnan i frågan: det saknas idag en politisk vilja från Varbergsalliansen att hålla Ljuspunkten öppen.

Ingen har påstått att regelverk inte finns och den kommunala verksamheten måste naturligtvis följa sina processer. Men politiska majoriteter fattar beslut hela tiden som kräver prioriteringar, omfördelningar och ibland kreativa lösningar. När viljan finns brukar vägar också hittas.

Det är svårt att inte få intrycket att det också har gått prestige i frågan. När positioner väl är låsta blir det viktigare att försvara tidigare ställningstaganden än att hitta lösningar. Då börjar man diskutera vem som “egentligen” ansvarar, i stället för vad som faktiskt är bäst för Varbergs invånare.

Det är olyckligt, för detta borde inte vara en partipolitisk stridsfråga. Ljuspunkten är en viktig mötesplats för många seniorer i Varberg och verksamheter som motverkar ensamhet och social isolering borde ses som en gemensam angelägenhet för hela kommunen.

Politik handlar ytterst om prioriteringar. Vill man bevara en verksamhet som Ljuspunkten finns det alltid vägar att pröva. Men då krävs något som i dag tycks saknas: en tydlig politisk vilja att hitta en lösning.

Frågan är därför inte om reglerna tillåter Ljuspunkten, frågan är om den politiska viljan finns. Vill man hitta en lösning – eller inte?

Katarina Eiderbrant (S)

Andreas Kjell (V)

förtroendevalda i socialnämnden