Skolan behöver mer resurser. Vården är pressad och äldreomsorgen behöver fler händer. Det är sant. Men slutsatsen att vi därför inte ska satsa på kultur, folkbildning och föreningsliv är alltför enkel. Frågan borde kanske ställas tvärtom: Har vi råd med ett samhälle där kulturen får allt mindre utrymme?

Anslagen till studieförbunden har minskat kraftigt och konst och andra kulturuttryck ifrågasätts allt oftare. Vad ska vi ha det till? Kan inte pengarna användas till något ”viktigare”?

Men kultur är barnet som upptäcker en ny värld genom en bok. Tonåringen som hittar sitt sammanhang i musiken, dansen eller teatern. Den äldre som bryter ensamheten genom en studiecirkel. Det är biblioteket, replokalen, föreningslokalen och scenen. Platser där människor möts.

Kultur är inte grädden på moset och folkbildning är inte en fritidssysselsättning för några få. De är delar av ett demokratiskt samhällsbygge. Ett öppet samhälle behöver människor som tänker själva, ifrågasätter, skapar och möter andra perspektiv.

Därför bekymrar det mig när kultur reduceras till en kostnadspost. Konst ska inte alltid vara bekväm eller lätt att förstå. Den får provocera, väcka frågor och få oss att se världen med någon annans ögon.

Självklart ska offentliga medel användas ansvarsfullt och skola, vård och omsorg få de resurser som krävs. Men vi ska inte ställa välfärden mot kulturen.

Jag vill ha ett Varberg och ett Sverige där vi klarar båda. Där tillgången till kultur inte avgörs av bakgrund eller plånbok.

Kultur och folkbildning är inte något vi kan unna oss när det finns pengar över. De är investeringar i jämlikhet, frihet och demokrati.

Linn Silverby (S), vice ordförande, kultur- och fritidsnämnden